16181020 Ås häradsrätt, Döve. [Denna text är i det mesta ett omtag av samma händelseförlopp som redogjordes för vid tinget i Öjelunda, Kärråkra, en månad tidigare.] Samma dag framsteltes åter för rette Elsa Andersdotter och Måns i Skogh huilka medh lägerskap sigh beblandatt haffue, och dett fosterett dee tillhopa afflade haffuer hon förgiort såsom hon widh förre tingett bekende, och såsom och her effter wijdere förmäles, då tiltalade för[benämp]de Elsas fader Anders i Piukarp [Anders, Elsas far @ Pjukarp, Hällstad] för[benämp]de Måns i Skogh [Måns @ Skogen, Kärråkra] om att han haffuer belägratt henne och Kommett henne på Wanbeståndh, då frågadhe the godhe män som för rätte såto huru tilgångitt war om han wiste att hon war medh barn före än dhett bleff Vppenbart att hon dhett förgiortt hadhe, då nekade han och försuor thett hårdeliga, och togh Gudh till witnes och önskadhe sigh döden och all olycka om han dhett wiste, Men effter långh förmaningh och flitight förhör, bekende han ordh ifrån ordh, som hon tilförendhe bekendt hadhe, att den tijdh han lot sigh bidia om henne, att han welle haffua henne till hustru, dhett hennes fadher icke wille tilstädia, då lade han sigh effter henne medh all flijt, och om hösten dher effter, een afften dee wore borte och rökadhe korn* [för öl el. dricka liknande Gotlands-dricku?], giorde han sigh een reffleek [rävlek] medh henne, och då förste gången belågh henne, och seden någre gångor dher effter. Seden [sedan] badh han om then änkian i Skogh [Änkan i Skogh, sedermera gift m Måns @ Skogen, Kärråkra], som han nu äger, då gick för[benämp]de Elsa till Måns, och sadhe Effter i haffua beditt om then änkian i Skogh, huadh welen i då medh migh, effter Jagh förnimmer Jagh är medh Edert barn, då suaradhe måns, Jagh Kan well öffuergiffua henne och behålla edher. Något dher effter gaff han sigh till dhen änkian i Skogh[.] åter taladt hon till honom och sade, att hon war med hans barn, då suaradhe han som tilförrendhe, Jagh kan well öffuergiffua henne och behålla edher. Men seden han war wigdh widh dhen änkian i Skogh, bekendhe dee båda, att han tree gångor hade hafft sin wilia medh för[benämp]de Elsa seden. Doch hölt hon dhett så hemeliga wedh sigh, att ingen kunde förstå henne wara haffuande, ty hon hade bundet sigh så hårtt medh lister [lister = tygremsor, skärp. Linné skriver: Qvinfolken .. hade ofta en list om lifvet]. Och lögerdagen förr än olyckan skeedde, hadhe hennes Systersman Måns i Öielunda [Måns, Karin Andersdotters make @ Öjelunda, Kärråkra] skördehielp, tå war henne Måns i Skogh och där medh. Om afftonen skulle Elsa bädda sängh åt för[benämp]de Måns i ett härbergh [mindre sidobyggnad el. magasin på gården, t.ex. en hölada], och då kom han till henne, och sade som förre tinget för[bemä]lt ähr, tu skalt liggia hos migh, då Suaradhe hon och sadhe nei, Jagh haffuer altt för mycket legatt hos Edher, medh samma slogh han henne widh gulffuett, då slap hon vp, och sadhe, säger migh huar Jagh skall göra aff migh eller dhett Jagh går medh, dher till swaradhe Måns och sadhe giör aff dhett huar Fanen du wilt, Jagh tager migh dher inthett aff, om dhett Kunne nu så hända, att hon aff dett fallet Kunde födha barn, förr än hon skulle, weet man inthett, Effter dee quinnor som dett åsyntt haffua, meente att dett icke war fulbordat, Och om Söndagen och måndagen der effter geck hon snyllande [förtretad, uppbragt eller skamsen], Då sadhe hennes syster Karin [Karin Andersdotters, Elsas syster @ Öjelunda, Kärråkra] till sin mann Måns i Öielunda, råde Gudh, huru thett står till medh Elsa, hon ähr så snyllande och tiukner så, då suaradhe Måns, åå, dett skader inthett henne, hon är nu woxen på längden, hon skall inthet tiuckna, andre dagen der effter kom en quinna som war Kommen ifrån Nylöse Malin [Malin Jons @ Nya Lödöse] be[nämp]d dijt, då sadhe Karin till henne lijka som hon hade sagt till sin mann, Jagh fruchter huru dett står till medh Elsa, medan hon så tiucknar, om hon haffuer icke låthit rådha sigh medh barn, tå suaradhe Malin thett Synes well på hennes bryst, ähr dett så, så är der miölk i dem, der medh gick Karin vt. Då sadhe Malin till Elsa, haffuer du någott meddragas, så sägh dett för migh effter du icke wilt seia Karin dett. Ther till swaradhe Elsa, haffuer Jagh någott så haffuer Jagh dhett, seden Kom Karin inn, då sadhe Malin henne huadhe Elsa haffua suaratt, då sadhe Karin, Gudh bettre digh, haffuer du så stelt digh, och Elsa teegh. Då sadhe Karin, lätt oß see dina bryst, så få Wij see Sanningen, medh dett samma målkadhe dee henne och miölk gick aff hennes bryst, Då sadhe Malin bär thett fram i dagzliusett, thett Kan ändå bliffua well, dher medh skildes the åt, seden kom måns hem att äta dagwardh, då sade hans hustru till honom, Gudh bettre oß, Elsa ähr medh barn, ther till Suarade Måns, thett kan äntå bliffua well, och wiste ingen äntå huem barnefadren war, Och om onsdagz morgonen ther effter war Månses hustru bittida vppe och bakade, och sade till Elsa, hui äst du icke vppe och hielper migh, då sadhe Elsa, Jagh haffuer så ont i mitt huffuudh, då sadhe Karin du skalt fölla arbeta liquell du haffuer ondt, du får fuller werre innan du skils wedh dett du går medh, och meente inthet hon skulle wara så när framgången. Och seden baakatt war, och the skulle gå till bordz, både [bad] dee Elsa gå till bordz medh, då suaradhe hon Jagh haffuer så ondt iagh gitter inthett ätit. der medh ginge dee på gierdett igen till sin skördh, och Elsa bleff på vgnen der hon lågh, och dörarna stogo olästa [stodo olåsta], och barnen woro medh hemma, seden dee wore vtgångne geck Elsa vt i ett herbergh och stengde sigh inne och ladhe sigh der. Fram mot middagen gick Månses syster Ingell [Ingela, syster till Måns @ Öjelunda, Kärråkra] hem aff åkeren att hänta [hämta] sigh dricka till sigh och sin man. Då sporde Ingell barnen huar är Elsa medan hon är icke på åkeren, Suarade barnen Elsa haffuer så ondt och hon gick i höherbergett [höhärberget] och lade sigh. Då togh för[benämp]de Ingell som medh bodde der i gården Smör och brödh, och geck bort och stött på dörren, och sadhe Elsa Såffuer du, heller haffuer du ondt, då suaradhe hon Gud bettre migh så wist, som Jagh haffuer ondt. Då sadhe Ingell, lät vp, Jagh will giffua digh litett maat, Kan skee du haffuer ingen maat fått idag, då sadhe Elsa, görer för Gudz skull och låter migh liggia, Jagh orkar inthet få maat, medh dett samma geck ingäll åt åkeren igen och om middagen då måns och hans hustru komme heem, lågh åter Elsa på Vgnen igen, och de gingo till bordz och både Elsa gå medh och få sigh maat, och sadhe Måns biudh för digh, så bliffuer du bettre igen, då sadhe hon, Jagh kan fuller bliffua better till Morgons medh Gudz hielp. Om lögerdagen der effter geck månses Syster Märta [Märta, syster till Måns @ Öjelunda, Kärråkra] i herbergett, och tychte att der war wått, och geck in och sadhe dhett för Karin, strax geck Karin till Måns, då Kalladhe Måns ått sin gårdbo Swen [Swen, gårdsbo hos Måns @ Öjelunda, Kärråkra] och sin syster, och dee fölgdes alla hem, och Elsa geck igen på åkeren och skaar, då ransakade och funno [de] barnett i hösängen der stodh inne. Då ropadhe Karin straxt åt Elsa, och badh henne komma heem och gålra hamp medh sigh [gallra hampa, taga bort de icke fruktbärande stånden, dvs. hannplantorna av hampa], lijka som hon wedh dett förre tingett bekentt hadhe, och då Elsa kom hem, sadhe Karin, Gudh bettre digh huru du haffuer stelt digh. Du måtte burett barnet i dagzliusett, och då begynte först Elsa att gråta, och bekende sin Syndh, och när hon dett bekentt hadhe, bleff hon då strax siuk, att hon måtte till sängen och strax wijste måns sin gårdbo Suen till Landzmannen [länsman] den han då fann hos för[benämp]de Elsas fader. Och Landzmannen drogh då strax dijt och stelte henne i starke borgen, Men så mycket som wij för rette haffuer förfaritt, Kunna wij icke förnimme för[benämb]de måns i Skogh att haffua waritt i rådh medh henne om mordet, derföre bleff hon till det straff dömbdh, Effter såsom der tuenne i förste Capitler vthi högmålom förmäla och vtwijse, Och tilspordes henne ytterligare, om han haffuer i Rådh medh att hon dett mörda skulle, huilkett hon högeliga neekadhe till att han der inthet aff wiste. Men om huadh som hans Dom anlanger, Kan Jagh icke högre finna i Sweriges lagh än som effter:ne Capitler förnäle, N[embligen] i Kyrkio BALC: 15 CAP, hoo som giör eenfalt hoor medh oskylde Kona, böte bådom – 6 p, Och Giffto Balc 12 CAP: om annans mans Kona gånger aff bolster och blia [bolster och blöja, d.v.s. lakan], och i annans mans sängh, warder bar åtagen, tå fälles hon till 40 p. Och dett CAP: nest tilförende förmäler, att der Kona giör hoor och warder lagliga tilwunnen, tå haffuer hon förgiordtt morgongåffuo sina, och alt dhet hon war gifft och giffuin till, thet tage bonden, Och Vthi samma Balc: 3. CAP: huilken som lägrar möö aff laggiffto Sängh, böte then thet giorde 40 p. Konunge, Målzägande och härade, Så haffuer dett waritt een gammall seedh, att dee som bedreffue eenfalt hor skulle böte 40 p. Men sidst i Konung Jahans [Johan III] tidh war förordnett att för eenfalt hor skulle bötas 30 dal[le]r Men nu weet Jagh ingen annan ordningh att döma effter än Swerigis Lagh Och Vthi Gudz lagh Kan Jagh och icke finna någott CAP: att döma honom liffuett aff effter, Effter hon icke war gifft, och icke heller förloffuatt, doch bedher hans hustru ödmiukeligen för honom, Men så hemstelles dett i all vnderdånigheet till H. K. M:z Egne Nådher, Så och till den höglofflige Konungzlige Hoffrätten, om förklaring och Swar her på. Denna fil ligger som en bilaga till inlägget http://notiser.tärby.se/gior-der-aff-huadh-tusend-dieffler-du-wilt/ Avskrift utförd av Andreas Jansson, Ön Tärby, 2020-03-13.