Litet kvicksilver i ålfiskedammen

Jag tittade nyss i ett dokument på datorn, med avskrifter från domböcker som jag gjort häromåret och hittade en bekännelse om ett över 400 år gammalt miljöbrott i Viskan, ett stycke väster om Mogden.

Detta mål i Ås häradsrätt, vid sommartinget i Möne den 26 juni 1620, handlar om ett minst sagt tveksamt sätt att försöka få mer ål till sin ålfiskedamm vid Nordkvarn i Hökerum. Jag har delvis förenklat stavningen i avskriften här:

Samma gång framkom för rätten Lars Andersson en dräng, Anderses styvson vid Nolkvarn, och bekände att samma hans styvfader feck honom och hanns syster Ingiäll (Ingegerd? Andersdotter), som nu är uti Östergötland för 9 år sedan något littit quiksölfuer till att häffua (häva) uti Anderes vid Nolquarnens ålefijskiedamm, på det att dammen skulle bliffua otätter, och ålen desto meer skall gåå Neder till hans ålefijske, och skall derföre haffua Loffuadt hans syster ett hoffuo Cläde (huvudkläde), och drängen något annat smått […]

Källa: Advokatfiskalen Älvsborgs län (P) EVIIAAAB:2 (1613-1623) Bild 1670 (AID: v190165.b1670, NAD: SE/VALA/0382503)

Jag förstår i och för sig inte hur de menar, att dammen skulle bli otät av kvicksilver… Och det tål att funderas på vad som fick drängen Lars att bekänna händelsen, efter 9 år! Texten är längre, men när jag skrev av den noterade jag vidare endast att händelsen ”inte gick att bevisa”.