Fynd i planteringsgrop
Vid grävning för äppelträdsplantering hittade jag i jorden ett antal intressanta ”stenar”, som måste ha utsatts för stark hetta, då de delvis har en glasartad yta. Våra funderingar går kring järntillverkning. Sjömalm/limonit, fick vi också som svar från en utsänd förfrågan till en geolog med ett par av bilderna.
Ytterligare några stenar med glasyta påträffades fortsatt grävning, små bitar av tegel likaså, samt en rund ihålig lerformation, med svaga spår av glasyr.
Min mors kusin, Anders Josefson, arkeolog, tittade på fynden och bekräftade våra tankar kring järnframställning; sannolikt ligger resterna av en ugn / blästa någonstans i närheten. (Senare tiders jordbruk kan dock ha rört om i lagren och jordmassor flyttats, då diverse anläggningar uppförts vid platsen ifråga.)
En informativ text om äldre tiders järnframställning från rödjord och sjömalm står att finna här: http://ekomuseum.se/vill-du-veta-mer/jarn-ur-rodjord-och-sjomalm/
Anders kunde även berätta att lerpipen i själva verket var ett handtag till en så kallad stjärtpotta, där förledet syftar just på det utstickande handtaget (stjert = svans) och efterledet potta = gryta. Denna typ av kärl var typiskt försedda med tre ben och tillverkades [från 1500-talet?] och ända in på 1800-talet.
För bildexempel med hela grytor, lönar det sig att söka på de danska och norska begreppen.
Danska: stjertpotte
Norska: stjertepotte
Tillägg 2020: Jag råkade nu hitta snarlika bilder av keramikgrytor med ihåliga skaft, som den ovan nämnda. Dessa kallas på svenska för trefotsgryta med rörskaft (avslutningen på handtaget kallas ”vulst”, d.v.s. en valk, en omvikt kant). Vasamuseet beskriver sina trefotsgrytor som följer:
På och omkring Vasa har man påträffat omkring 10 stycken grytor av keramik. De flesta av dessa är så kallade trefotsgrytor som var mycket vanliga under senmedeltid och fram till slutet av 1700-talet. Grytorna bör ha varit matberedningskärl. Trefotsgrytornas fötter gjorde att kärlet kunde stå på, eller vid härden.