Avsnejsa (asnäjsa)

En av Johan Rupertssons historier i ”På ren och oförfalskad västgötska” innehåller uttrycket ”Dä blaj asnäjsat”, vilket under flera år var ett fullständigt obegripligt uttryck. Så småningom utkristalliserade sig dock en gissning som jag förde in i bokens ordlista (s. 142). Gissningen utgick från Rietz dialektordlistas uppslagsord sneis (snajs eller snejs), en i bägge ändar spetsad stör, med exempel som ”stången med vilken höstacken hålles tillsammans och flyttas” och ”gren, tunn qvist, stjelk, hvarpå något uppträdes, t. ex. fisk, bär, perlor”. Min tanke var att det blir asnäjsat (”av-snejsat”) om något faller av sin snejs, som korven från sitt fat i den korta historien.

Det var därför mycket trevligt när en läsare idag skrev till mig och kunde ge ett belägg för just ett sådant ord, att avsnejsa. Tack så mycket till Birgitta Granfelt och hennes make i Köping! Så här skrev Birgitta:

”Jag har börjat läsa några sidor högt för min make. Utan att kunna västgötska läser jag så gott jag kan. Maken förstår det mesta, han kommer nämligen från Finland, de finlandssvenska trakterna. Många ord är väldigt lika det språk han växte upp med, på landsbygden vid Borgå, på 1940-talet. Jag läste just om klockargubben som sade att ’det blev avsnejsat’. Min man sade att han kom ihåg att de sade: ’I morgon ska vi avsnejsa’, när det var dags att ta in höet. Då lyfte man alltså höet av stången.”