Hukeback, ”pick å pack” och andra etymologiska puckelryggar

När jag häromdagen stötte på personnamnet ”Huckeback” i en för övrigt även utmärkt roman av Hans Alfredsson, ”Tiden är ingenting” från 1981, slog det mig att det kanske fanns något samband med det snarlika gårdsnamnet Hukebacka i Gingri. Jag har inte kunnat förlika mig med att gårdsnamnet skulle ha att göra med folk som gick hukade i de visserligen mycket branta backarna – en enkel men oöverlagd förklaring. Likheten med engelskans ”hunchback” (puckelrygg) har också tidigare slagit mig.

Ortnamnsregistret (webbtjänst http://www2.sofi.se/SOFIU/topo1951/_cdweb/index.htm nedan benämnt SOFI), i regi av Institutet för språk och folkminnen, saknar uppteckningar angående Hukebacka (Nygården) i Gingri. Åtskilliga andra exempel på huk-namn finns dock, såsom Huken, Hukhult, Hukkulla (i Timmele – omtalat för sin silverskatt).
Verket ”Ortnamnen i Älvsborgs län – del XIV Ås Härad”, s. 32 – anger att gården i Gingri kan ha ”fått sitt namn därav att ’backen’ har en skarp krökning […]”.
Källa: Ortnamnen i Älvsborgs län. På offentligt uppdrag utgivna av Kungliga ortnamnskommittén. Del XIV. Ås härad. Stockholm 1909.
Man anger även en möjlighet i att huka kan vara rävens lya, eller ett gömställe för djur eller människor. Osäkert varifrån Ortnamnen i Älvsborgs län har fått denna betydelse, som jag inte finner trolig.

Redan i det förstnämnda förslaget från ”Ortnamnen i Älvsborgs län” – backens skarpa krökning – är vi sannolikt en ursprunglig betydelse mycket nära, och med det kunde man ha låtit sig nöja. Det finns emellertid så många förbindelser med andra ”Hukebacka” närliggande ord, att det är svårt att förbigå dem utan några kommentarer.

Romanfiguren ”Huckeback” gav inga vidare uppslag – jag vet fortfarande inte vad som ligger bakom detta personnamn som förekommer i flera gamla romaner av olika författare. Efter några sökningar och slagningar framkom det dock, som nämnts ovan, att det på andra språk finns flera ord, mycket lika ”Hukebacka” och vissa av dem är ännu i bruk. Det är osäkert om något av begreppen håller innebörden av en hukande person, om vi med huka avser dagens betydelse att ”sätta sig på huk” (böja på benen) och slutledet ”back(a)” syftar i de flesta fallen heller inte på en backe i terrängen.

Åtminstone fyra olika namn eller betydelser av Hukeback- står att finna:

1. HUKEBACKA – gårdsnamn

Gårdsnamn i bl.a. Gingri, Älvsborgs län.

Hukubacka 1542 och 1547 samt Hukabacka 1547 och Huckabacke 1550 är de äldsta beläggen enligt ”Ortnamnen i Älvsborgs län”, del XIV Ås Härad, s. 32. Namnet är alltså relativt oförändrat över tid.

Gårdens placering på en hög kulle (backe) kan vara den enkla och raka meningen: [den] ”höge backen” eller puckelbacken.

Hukebacka som ”Puckelbacken”?
Det låter onödigt att i det närmaste duplicera betydelsen av puckel/backe, om förledet har betydelsen puckel och även den senare leden samma betydelse som vår nutida ”backe”. Möjligen som bestämning på att just den backen hade mer karaktär av puckel än andra backar.

Ett mer spännande alternativ är en liknelse av naturen vid en puckelrygg, en gård som ligger vid (inunder) eller på en distinkt kulle i naturen. Jämför namnet med ”Hunchback” (kutrygg, puckelrygg) som en möjlig direktöversättning till engelska. Förekomster av ordet Huckeback i andra språk och betydelser antyder också att ett numera försvunnet, i de germanska språken gemensamt ord för puckelrygg, skulle kunna ligga till grund för namnet Hukebacka.

Det finns, utöver gården i Gingri, åtminstone två ytterligare Hukeback-: Gården Hukebacka i Mellby i Fotskäl (ser på kartan ut att ligga på en mycket brant sluttning) och ”Hukebacken” en backe på Karl Andersgården i Grästorp, Tengene.

De uppteckningar från folkmun som förekommer i SOFI är inte speciellt trovärdiga, utan ofta (väl så intressanta och roliga men dock) efterkonstruktioner, t.ex. att man uppkallat backen i Tengene av att man satte sig och uträttade sina behov (”hukade sig”) när man vandrade över den (SOFI).

Troligen går även många orter (naturnamn) med förledet ”hök(e)-” tillbaka på samma grundord som huk(e)-. Ortsbors gissningar om att ”höken nog har haft sitt bo där”, som återfinns för orter som inleds med hök(e)-, i ortsnamnsarkivet (SOFI), är inte speciellt trovärdiga. De flesta av gårdarna har troligen inget med hökfåglar att göra.

Låt oss göra en utvikning kring (fågeln) hök, som i mitt tycke har försetts med en tveksam etymologi:
Svenskans HÖK (äldre svensk form: HAVEK, på tyska HABICHT) och engelskans HAWK, d.v.s. fågeln hök, har enligt såväl engelska som svenska etymologiska tolkningar sitt ursprung i innebörden ”att gripa” (”to seize”). I engelsk etymologi anges den ”konstruerade” protoindoeuropeiskans ”kap” och i svensk etymologi anges den germanska stammen ”haƀ” som grund för ordet.

Engelska:
”from PIE *kap- ’to grasp'”. (http://english.stackexchange.com/questions/229286/english-term-for-aggressive-street-seller)
(PIE = Proto-Indoeuropeiska.)

Svenska (betydligt mer osäker rörande ursprunget):
[fsv. höker, motsv. d. ho./g, nor. hauk, isl. haukr, fsax. haƀuc (i ortnamnet Haƀucforst), mnt. havek (se HAVEK), fht. habuh (varav t. habicht med tillagt t), feng. heafoc (varav eng. hawk), av ett germ. haƀuka- (föreliggande ss. lånord i fin. ha(v)ukka), bildat med k-suffix (jfr ALKA) till en germ. stam haƀ-, möjl. identisk med stammen i HÄVA. i vilket fall ordets urspr. bet. är: en som griper o. lyfter upp]. (SAOB).

”Habukaz” anges i boken ”Vikingarnas språk – 750-100” av Rune Palm (alfabetisk ordförteckning längst bak) som urnordiska för ”urn” [örn?] / hök. Den äldsta bevarade formen av ordet i norden tycks finnas på runstenen ”Vg65″ (=”KJ66”) vid Norra Vångs kyrka, där ”haukr” ses som grundform – hela ordet lyder ”haukoþuR” och dess betydelse är tämligen omdiskuterad – förslag som har att göra med hök är vanligast förekommande, personnamn, men även puckelrygg finns med i diskussionen. Se t.ex. Syrett, Martin, ”The Unaccented Vowels of Proto-Norse”, 1994, p. 58, 178.
https://books.google.se/books?id=f_aBL4o7HgsC&lpg=PA178&ots=IrkAEcNdOZ&dq=hauko%C3%BEuR&hl=sv&pg=PA58#v=onepage&q=hauko%C3%BEuR&f=false

Ordet haukoþuR är det enda som står på stenen i Norra Vånga och då runorna som använts är från den äldre futharken kan man sluta sig till att den går långt tillbaka i tiden (<800-talet).

Bild på runstenen finns här: http://www.kyrkokartan.se/057555/images/57555_88188261.

Hök skulle alltså innebära en fågel som griper sitt byte (med klorna) om man ska tro den engelska etymologin. Ett kännetecken för den typ av rovfåglar det handlar om – den exakta arten uppenbarligen mer eller mindre specifik förr i tiden – är en krökt näbb. Kanske går därmed även Habuka (ordstammar ”hab-” och ”kob-” tillbaka på ordet för krökning (kroknäbb). Hoppet från det indogermanska ”*kob-¤k-” till en germansk form ”*haƀukaż” ser mycket osäkert ut (se: http://www.heinrich-tischner.de/22-sp/2wo/wort/idg/deutsch/h/habicht.htm). Asteriskerna i ”*kob-¤k-” och ”*haƀukaż” anger att det är konstruerade former som aldrig setts i samtida skrift, soltecknet anger en obestämd vokal.

Det mytologiska djuret GRIP (engelska: griffin) och dess franska ursprung GRIFON (”rovfågel”) – som låter som att det kunde ha att göra med att gripa (”to seize”) – härleds däremot till fågelns krökta näbb:

griffin (n.)
c. 1200 (as a surname), from Old French grifon ”a bird of prey,” also ”fabulous bird of Greek mythology” (with head and wings of an eagle, body and hind quarters of a lion, believed to inhabit Scythia and guard its gold), named for its hooked beak, from Late Latin gryphus, misspelling of grypus, variant of gryps (genitive grypos) ”griffin,” from Greek gryps (genitive grypos) ”a griffin or dragon,” literally ”curved, hook-nosed” (opposed to simos).
Källa: http://www.etymonline.com/index.php?term=griffin

”1300-50; Middle English griffoun < Middle French grifon < Latin grȳphus < Greek grȳp- (stem of grȳ́ps) curled, curved, having a hooked nose”.
Källa: http://dictionary.reference.com/browse/gryphon

Just faktumet att ursprunget till ett annat ord för rovfågel, grifon, till synes odiskutabelt, är dess krökta näbb, visar på att det inte är en orimlig tanke som även skulle kunna gälla höken.

Forskare har (sammantaget) haft samma tankar som jag, vad gäller uttydningen av ordet ”haukoþuR” på runstenen i Norra Vånga. Olika forskare har tytt ordet som såväl Hök som Puckelrygg!
Källa: http://www.runenprojekt.uni-kiel.de/abfragen/standard/deutung2_eng.asp?findno=54&ort=%22&objekt=&showlesungnr=999&showcommentnr=9999
Helt uppenbart ligger orden för hök och puckelrygg nära varandra, och jag ser krökningen av näbben respektive ryggen som den gemensamma nämnaren. Jag tror att SAOB gjort helt rätt i att ange osäkerhet i att ursprunget för HÖK skulle ha att göra med ”att gripa”, och att motsvarande engelska och tyska angivelser för HAWK och HABICHT är rent felaktiga.

Samtliga orden HUK-, HÖK, HÖKARE torde gå tillbaka på ett gemensamt ord för en krökt form, en puckel eller ”hög” om man så vill.

De två separat konstruerade protogermanska orden *haukhaz (svenskans ”hög”, engelska ”high”) och *haƀukaż (svenskans ”hök”, engelska ”hawk”) tycks mig för övrigt också vara alltför lika varandra för att inte ha samma ursprung, då (om) de dessutom har samma innebörd av krökt form. (http://www.etymonline.com/index.php?term=high)

Hukebacka i betydelsen ”Puckelryggen”

Om ordet hukeback (e.d.) har överlevt i urnordiska, i betydelsen puckelrygg, skulle det vara ett sällsynt exempel på det protogermanska *bakam använt i samma betydelse som i t.ex. engelskans back (back = människans rygg), där man liknat naturen vid en puckelrygg. Exempel på ”back” i betydelsen ”rygg” tycks helt saknas på svenska och närbesläktade språk (se ang. ”back” fr. etymonline.com nedan). Dock har vi i svenskan ordet ”bak” i betydelser som baksidan, baktill, bakpå, bakom (SAOB, uppslagsord ”BAK, adv.”) och om jag tyder isländskan korrekt har de ett slutled -bakur som betyder rygg, just i bl.a. sammansättningen kroppinbakur = puckelrygg.

back
Old English bæc ”back,” from Proto-Germanic *bakam (cognates: Old Saxon and Middle Dutch bak, Old Frisian bek), with no known connections outside Germanic. In other modern Germanic languages the cognates mostly have been ousted in this sense in words akin to Modern English ridge (cognates: Danish ryg, German Rücken).
Källa: http://www.etymonline.com/index.php?term=back

Exempel på Hök-namn i Västergötland

Hökaberg i Kölingared
Høkabæk i Kölingared 1360 och Høkabec år 1391 (SOFI) kan eventuellt vara samma namn som Hukebacka. Men varför i så fall den avkapade formen bæk / bec?
Möjligen med åsyftan på Hökabäcken som rinner strax intill. I övriga senare belägg och numera heter dock gården Hökaberg. En varggrop (fångstgrop) på Hökabergs mark anges av Riksantikvarieämbetet ligga på ett ”krönparti av en rullstensås”. Höjden torde vara mer utmärkande än bäcken, för området ifråga?

Hökaberg i Grovareds socken, Älvsborgs län: ”Gaardhin j Hökabärghe”, 1386 12/4. (SOFI).
I ”Ortnamnen i Älvsborgs län”, del XIV Ås Härad, s. 40, anger man att förledet ”är genitiv pluralis av ordet hök. Gården ligger på ett berg”. Man anger även formerna ”Hokaberg” (1545) och ”Hogabergh” (1547).
Förklaring som anspelar på fåglar är mindre trolig. Genom Riksantikvarieämbetets Fornsök framkommer att två ”Högliknande lämningar” finns på gården, 6 m resp. 10 i diameter, den första ”mest fornlämningslik”. Dessa ligger på sluttningen av, vad man av höjdkurvorna får förmoda, ”Hökaberget”.
Sannolikt är det väl inte fåglar det handlar om, utan högar (rösen).

Hökerum: Skrivs som ”Höghrem” år 1389 och ”Högherom” 1392. 1397 även ”Högherem” och ”Hogarwm” samt ”Höcrem”. (SOFI)

2. Personnamn

Personnamn eller efternamn i engelskspråkiga texter från 1800-talet. Bl. a. ”Huckaback the sailor” i romanen ”The Pacha of Many Tales”, av Frederick Marryat. Ett snarlikt efternamn, ”Huckebuck”, används i en berättelse av svenskättlingen Carl Sandburg.

Jag har inte lyckats belägga någonting kring personnamnet.

3. Huckaback – väv (tyg)

Ett slags grovt handdukstyg, vävt med en teknik som innebär upphöjda ”kullar” och nedsänkta ”dalar” och som genom sin uppsugningsförmåga lämpar sig väl för handdukar.

Engelsk definition: a strong linen or cotton fabric with a rough surface, used for toweling.
”People started to make rag or rough linen carpets in the plain cloth or huckaback techniques”.
Källa: Google translate

Anges komma av att denna typ av väv/handdukar såldes av ”hucksters”, se under rubriken ”HAWKER, HUCKSTER […]” nedan.

Alternativ egen teori: ”Pucklarna” i väven kan på egen hand ha givit tyget dess namn. Man har liknat detaljerna i väven vid ”puckelryggar”. Huk i betydelsen puckel.

4. HUCKEBACK – att rida (eller frakta något) på någons rygg

Huckeback (/ˈhʊ·kəˈbak/, Adverb, Plattdeutsch). Deutsch: huckepack.
Ett tyskspråkigt begrepp för att bära (en person) på sin rygg.
Hucken anges på något ställe betyda ”lasta” eller liknande … men jag har inte lyckats hitta hur pass välbelagt detta ord är.

4.1 PIGGYBACK – PICK OCH PACK

Utvikning angående den engelska exakta motsvarigheten av uttrycket, ”Piggyback”, som i sin tur säges komma av ”pick-a-back, piggyback on the shoulders or back like a pack.”
Källa: http://www.encyclopedia.com/doc/1O27-pickaback.html

Eller: ”because you would pick up a pack in order to carry it on your back”.
Källa: http://www.todayifoundout.com/index.php/2013/08/why-do-we-call-it-piggyback-when-we-carry-someone-on-our-back/

Den ovan (sist) nämnda förklaringen angående pick-delen synes hämtad ur luften, då man i övrigt, i mer utvecklade förklaringar, ser ordet pitch som ursprung till detta förled, inte pick.

Man har några olika förslag, mer eller mindre krystade, i de engelska etymologierna, rörande vad det handlar om för slags ”pitching” och varför den ska praktiseras i samband med en packning:

Vidare om Pick-a-back / Piggyback:
From the Oxford English Dictionary of the English Language: Etymology: Origin and original form uncertain; the expression has clearly been analysed in many varying ways from a very early date.

Perhaps a combination of pack n.1 and pick v.2 (i.e. ‘a pack pitched (on the back or shoulders)’, as suggested by the α forms), or perhaps of back n.1 and pick v.2 (i.e. ‘pitched on the back or shoulders’, as suggested by the β forms).
Källa: http://www.wordorigins.org/index.php/forums/viewthread/4515/#33501 (som återger the Oxford English Dictionary of the English Language)

… och mindre begripligt:

”The common ’pick’ part of these derives from ’pitching’, either in the sense of ’placing’, as in pitching a tent or ’throwing’, as with a pitchfork.”
Källa: http://www.phrases.org.uk/meanings/piggyback.html

De äldsta engelska källorna för ”pick pack” och ”pickbacke” är från 1564 respektive 1565. Med tanke på att vi även har svenska källor till ordet ”pijkpack” från 1500-talet, visserligen några decennier senare (1598), låter det osannolikt att dessa uttryck inte skulle vara samma och ha samma ursprung. Svenska etymologier ger en något annorlunda bakgrund till uttrycket än de engelska. ”Pick” får i.o.f.s. inte får någon egentlig förklaring i de svenska böckerna heller, annat än att det är en ”därtill bildad sekundär avljudsform”, men det ser trots allt ut att vara ett betydligt bättre underbyggt konstaterande, med flera likartade exempel, än det engelska försöket med ”pitch”:

PICKPACK pik³~pak², äv. ⁴~¹ n. ( pick- 1874. pijk- 1598)
[sv. dial. pickpack, skräp; jfr d. pikpak, nor. pikkpakk, lt. pickpack, pick och pack; av PACK, sbst.¹ 2, o. en därtill bildad sekundär avljudsform pick; med avs. på bildningssättet jfr KRIMSKRAMS MISCHMASCH, VIRRVARR m. fl. Jfr PICK OCH PACK] (numera mindre br.) pick och pack. (Han har) hemligen om Nattetijdh stoled sigh (bort) medh altt sett pijkpack. HSH 32: 81 (1598). ArkNorrlHembygdsf. 1924 –25, s. 115 (1874).
Källa: SAOB

Under det separata uppslagsordet ”PICK OCH PACK” jämför man med ”hipp som happ”:
HIPP hip⁴, sbst.
[av d. hip som hap, stundom hipn og hap; jfr ä. d. hip som hap, nor. hipp om happ, hipp som happ; en sammanställning av samma art som PICK OCH PACK m. fl. Förra delen av uttr. är möjl. bildad till nt. o. holl. hippen, hoppa, springa. Med avs. på bet. jfr t. das ist gehüpft wie gesprungen] Källa: SAOB

The Oxford English Dictionary of the English Language har i och för sig föredömligt tydligt markerat sin osäkerhet (se avskriften ovan) och man finner även längre ned, under samma uppslagsord (Pick-a-back eller piggyback?), följande mening, som innebär en stark samstämmighet med den svenska etymologin:

”The development of the phrase has doubtless been influenced by internal rhyme, and it may be that all of the attested forms reflect a reduplicated form of an unattested original.”

Man avslutar med: ”Perhaps compare German huckepack on the back and shoulders of another person, animal, etc. (18th cent.; also huckeback ; < hucken to carry a load on one’s back + German regional (Low German) Bak back n.1). ”

Även om vi genom denna utvikning nu till slut kom tillbaka till ursprungsordet, det tyska ”Huckeback”, så framstår även de tyska etymologierna som jag hittar osäkra på ursprunget till Huckeback, inte minst då hucken och bak sägs härröra från olika språk, och jag är heller inte säker på hur vedertaget och gammalt begreppet hucken är i den angivna innebörden att bära last på sin rygg.

– – – – – – – – – –

Låt oss även tränga in i Hawker och därmed besläktade ord, som anges som ursprung till tyget under punkt 3 ovan.

HAWKER, HUCKSTER, HUXTER, HÖKARE, TORRUKESA

Engelska: Hawker, Huckster. Huxter. Svenska: Hökare, huka (västgötska: torghuka, torrukekärring). Samtliga orden innebär månglare eller försäljare av något slag.
Svensk etymologi (SAOL) anger okänt ursprung medan flera engelska förklaringar som jag hittar går ut på att ”the hawkers or hucksters were so called either because they stooped under their packs, or squatted at booths in markets, &c.” (http://www.theodora.com/encyclopedia/h/hawkers.html)

HUKA och HÖKARE ska enligt SAOB härröra från den indoeuropeiska roten ”KUG-”. Dock nämns i samma källa inget ursprung för KUT- / PUT-, t.ex. kutryggig och ryggputa, som är mycket närliggande HUK- i betydelse. Man anger ett ”omtvistat ursprung” för Hökare.
Det finns dock för ordet HUK en med kors markerad (utdöd betydelse) innebörd av PUCKEL där även ordet ”krokrygg” nämns. Återfinns i SAOB under uppslagsordet HUK (sbst1). Återigen närmar vi oss en puckelrygg.

HUKA hω³ka² (rimmande med bukka LejonkDr. 10¹ (1689)), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
[jfr d. huge, nor. dial. huka, isl. hüka, mnt. huken, mht. hŭche, samt, med annat bildningssätt, t. hocken, holl. hukken; jfr äv. y. fsv. huka, mångla (se HÖKARE); i avljudsförhållande till isl. heykjask, luta sig, p. pf. hokinn, böjd; sannol. till en indoeur. rot kug-, vara böjd, vara välvd, o. besläktat med HÖG. – Jfr HUK, sbst.², HYKAS, HURKA]

Huxters / Hucksters / Hawkers / Hökare är samma ord. Även fsv. huka = mångla enligt SAOB, men ”Av omtvistat urspr.”:
”HÖKARE hø³kare², m.; best. -en, äv. -n; pl. == –
[av nt. l. t. höker, detaljhandlare, i sht i livsmedel, motsv. mnt. hŏker (varav fd. høgher, d. høker), mnl. hoeker, holl. heuker, eng. hawker; jfr, med samma bet., mnt. hŏke, t. höke, ävensom mht. hucke, t. hocke samt meng. hukster, eng. huckster; jfr äv. fsv. huka mångla; av omtvistat urspr. – Jfr HÖKERI, HÖKERSKA, HÖKRA]”

Märk väl att en annan feminin form av hökare, (torg-)huka, har förekommit i västgötska dialekter. Av Rietz är ordet tydligen endast återfunnet i Älvsborgs län, samt i betydelsen hökarbod o.d. även i Småland:
Tor(g)-huka el, tór-ruka, f.
1) månglerska, som sitter på en öppen plats och säljer kramvaror o. d. Tórrukesa, tórruke-kärring, f. id. Vg. (Elfsb.)
2) liten krämarbod eller stol
vid marknader och på småtorg, der tillredd
mat m. m. säljes åt den lägre folkklassen;
månglarebod. Vg., sm.
Källa: Johan Ernst Rietz, ”Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket”. http://runeberg.org/dialektl/0775.html

Egen teori: Jag kopplar ordet till att dessa hökare och hukor (hawkers, hucksters) ursprungligen bar sin fässing eller säck med varor på ryggen, och att man liknade säcken vid en puckel eller personerna vid puckelryggar. Detta snarare än att de gick hukade under sin börda eller sålde sina varor i en hukande ställning – två förklaringar som ges eller antyds.
Dessa knallar med en säck på ryggen eller fässing hängande över axeln såg ut som att de var puckelryggiga, därav huk-namnen på dessa handlare. Ryggens silhuett, med säcken, såg krökt ut. Eller eventuellt att varusäcken på egen hand liknades vid en puckel (huk-) eller puta.

Är det för övrigt mer än ett sammanträffande att även KNALLE (gårdfarihandlare, ofta från Sjuhäradsbygden i Älvsborgs län) kan betyda såväl resande handlande som upphöjning, knöl? D.v.s. exakt samma två innebörder som de till huk-orden härledda orden för Hökare, Huka och huckster…

– – – – –

Under uppslagsordet HAKE står i SAOL vidare att läsa om samband mellan HAKA och KROK (engelskans Hook):
[fsv. haki, motsv. dan. hage, nor. hake, fsax. haco, mnt., mnl. hake, holl. haak, feng. haca; av ett germ. hakan-, m., i avljudsförhållande till fht. hăko (varav t. haken) samt mnt. hŏk, krok, feng. hăc, hake, eng. hook, krok, hake, isl. høkja, krycka (av ett urnord. hŏkiŏn); jfr lett. kegis, krycka.

Betydelsemässigt ser jag det som att det mesta av orden handlar om krökta former.

– – – – –

Andra naturnamn bildade på hök-

Hörn (krokar)
Andra naturnamn (ortsnamn) bildade på hök- (t.ex. ”Höken”) har sin grund i betydelsen hök = hörn, även denna betydelse härleds tillbaka till den krökta formen av en hake eller krok (hook). Det rör sig i dessa fall om skarpa hörn på t.ex. en åker eller i skärgården.

Gravrösen
Åter andra naturnamn torde syfta närmare på betydelsen Hög, t.ex. gravhögar (rösen). Ibland får man kanske räkna med att den vagare betydelsen ”höjd” har givit namnet.