Om hårtäcken och pepparkakor i Finnekumla

Nedteckning av Johan Rupertsson, Fristad (född 1892 på Ön i Tärby):

I Finnekumla by [Rångedala socken] vävde dom hårtäcke i var och varannan stuga förr i värden.

Det var som biförtjänst för bönder och som leverbröd för torpare och bakstugesittare. Det var mycke arbete med nöthåret innan det blev täcken och marknadsvara utav det. Först skulle håret hämtas på garveriet och när det kom därifrån så var det sammanfiltat med kalk i både möjliga och omöjliga fasoner varför det breddes ut på ett golv och tröskades med prägel (slaga) tils det var någorlunda sönderdelat varefter det fortsattes med räkar eller käppar av hassle eller rön tils det var fritt från kalk och fullkomligt sönderdelat.

Hos bönderna utfördes detta arbete på logen och hos backstugesittarna inne i stugan. Sedan skulle det spinnas vilket fodrades stor vana um dä sulle hänga i hop sum dum sae och så skulle det varpas och svepas och väven ställas i ordning innan kohåret kunde slås in i väven som väft. Men under hela tiden som arbetet pågik ifrån börgan ock till slut så rôk kohårt i kring över bå dal å varma lon sum daj sae. Nedanstående förklarar en del:

”Albert i Ö* sae att när ajn kôm te Finnakômla å blaj bôen på kaffe nôn stans i stôvera å ajn to aj pepekaka å brôt itur den så blaj dä två bôrsta å daj (den).”