För vart sydfönster en knippa solsken

Ferdinand Boberg (1860-1946) har gått till historien som en av Sveriges främsta arkitekter, men 55 år gammal lade han den karriären bakom sig. 1916 inledde han och hustrun Anna en tio år lång period då de for land och rike runt och letade upp gamla byggnader att teckna av och beskriva. 1924 kom de till Tärby!

Bland Bobergs teckningar gjordes ett urval som kom att ligga till grund för planschverket Svenska bilder. Anna förde en – vad det verkar av det lilla jag läst – mycket trevlig dagbok med spirituella formuleringar och målande iakttagelser. Nedan hoppar vi rakt in i 1924 års anteckningsbok, där paret gissningsvis befinner sig i närheten av Borås, på färd österut i sin Scania Vabis personbil.

Teckning föreställande Tärby klockstapel och kyrka, daterad 1924.

[…] det ser ut som om det skulle blåsa sent till aftonen. Förtjusande vana! Klara nätter och blöta dagar! — Kl 2 starta vi i relativt sommarväder, d.v.s. påbylsade med alla våra ytterplagg frysa vi inte. Vägen österut, utmed en ringlande typisk kräft-å (här borde sägas något om ”de läckra skaldjuren”). 

Landskapet är omväxlande; jag sitter nästan och saknar min anti egyptiska suggestionscapacitet att entusiasmeras av fosterlandets auktoritativt fastslagna skönhet, var som hälst hur som hälst när som hälst. Men den här vägen är inte tråkig.

Nord, nordvest, förbi Rångedala, avstickare vesterut Varnum o Tärby. Den senare har en liten stapel av täml. vanlig typ o på kyrkogården står magnifika romanska kors. Interiören förstörd; av gamla bänkdörarna hopslagen predikstol. Men unga bondjäntor, rosenkindade o blåögda kläda hela det lilla templet i Pingstskrud; det är som en björkhage, med alla bondstugufönstrens bästa blomster, pelargonier, fuchsior, balsaminer å t.o.m. en o annan ros o hortensia, på o omkring altaret. För vart sydfönster en knippa solsken; flickskratt; björkdoft. Så nog är den kyrkan förtjusande ändå!

Vägarna är ganska usla, överallt påkörda m. makadam. Tillbaka förbi Varnum till Härna* ned till Södra Ving, allt re…..at löst. Vidare nordost; äntligen ett fallfärdigt torp m. liten […] 

(* som har en liten men mycket originell stapel)

 Ferdinand Bobergs samling L57:26: 22-26 (Anna Bobergs små dagböcker) 

Stavning bibehållen från originaltexten. Kyrkans ”Pingstskrud” gör att vi kan tidsbestämma dagboksanteckningen till omkring pingstaftonen som 1924 inföll den 7 juni.

Att predikstolen skulle vara gjord av gamla bänkdörrar är nog inte känt från någon annan källa och det tål att funderas på. Vid den tidpunkt då paret Boberg besökte kyrkan torde de flesta äldre dekorativa element i kyrkan ha varit övermålade, därav sannolikt Annas omdöme att interiören är ”förstörd”. Kringla.nu återger följande: Vid en inventering 1918 beskrevs att kyrkan hade grått, oljemålat tak så vid någon av nämnda tidpunkter har takmålningarna målats över. Bänkarna var öppna och ”klumpigt utförda” med ”snusbrun” färg. Under 1924 ska dock någon form av konservatorsarbete ha slutförts, enligt händelseförteckningen i samma källa.

Den ”förstörda” interiören innebär troligen att det inte finns något ålderdomligt eller intressant för maken Boberg att teckna av, inne i kyrkan.

De många negationerna i meningen där Anna beskriver att hon nästan saknar sin anti-egyptiska suggestionskapacitet gör meningen svårgenomtränglig. Till att börja med behöver man förstå vad ”anti egyptisk” betyder, om det nu är vad som står. Min tanke går till ett underförstått egyptiskt överflöd… Motsatsen till det (anti) vore något slags underskott och torftighet i sinnet med vilket hon annars ändå entusiastiskt tar till sig den föregivna skönheten på Sveriges alla orter. Men i trakten där hon befinner sig nu är det verkligen vackert. Har någon ett bättre förslag till tolkning, så skicka gärna ett meddelande i formuläret nedan!

Annas underhållande men något svårgenomträngliga mening om att hon nästan sitter och saknar sin anti egyptiska suggestionskapacitet att entusiasmeras av fosterlandets … skönhet.

Nordiska museets Bobergs-teckningar finns lätt åtkomliga och sökbara på DigitaltArkiv. Han utförde ytterligare några teckningar i våra trakter (Ås härad, i Västergötland), såsom Härna kyrka och ett hus i Hällstad: länk.

** Den Scania Vabis som paret åkte i kalldes Tussirullan och framfördes av privatchaufför Andersson. Det var en tung personbil på endast 20 hk, med maximal hastighet av 40 km/h, vilket vägförhållandena dock oftast begränsade till 30 km/h (uppgifter från Wikipedia samt ur Bobergiana återgivna på Vöbam).

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *