Greve Piper i Backagården, Finnekumla

Elias Andersson Bredin torde ha varit en av de kortvarigaste ägarna till Backagården i Finnekumla (Rångedala). Hur det kom sig att han köpte gården eller vad han var för en ”typ”, har jag inte kommit underfund med. Han ter sig som en ogreppbar karaktär, denne man som också var känd under namnet greve Piper.

1893 försäljs backagården av tidigare ägaren Rångedala skolkassa den 4 augusti, för 1560 kronor, till Elias Andersson Bredin från Kinna. Köparen dör dock dör i rosfeber på Borås lasarett redan i december samma år:

”Död 1893-12-05 begr 1893-12-10 Bredin Elias Andersson. hemmansäg. i Finnekumla Backgd. 48 [år] Dödsorsak: Rosfeber. Enligt betyg av läkare. Död å Borås Lasarett och i Borås begrafven. Avis 93 10/12 A.J. Enander pastor i Borås”. Källa: Rångedala dödbok F:3 bild 64 Nr 29.

Hela köpeskillingen är inte erlagd, utan tas upp som en skuld i Bredins dödsbo.

1894 Bredins dödsbo – fader och syskon – håller auktion den 6 augusti och gården ropas in av Linus Jansson (Johnson), som var på besök i Sverige med hustru och dotter.

Vi hoppar nu tillbaka några år i tiden igen, till när Bredin var i livet och bodde i Kinna. Där stötte jag (2008) på en svårtydd notis i Kinnas husförhörslängd; den tycktes handla om poliskontor i Sollefteå 1887 och att Bredin var ”misstänkt för stöld”.

Det var svårt att förstå sammanhanget, men det gjorde mig nyfiken och med tillgång till Polisunderrättelserna kom jag nu, 12 år senare, på tanken att leta efter honom där.

Motsvarande uppgift återfinns mycket riktigt i Polisunderrättelserna (1887 91-4 B). Det framkommer dock inte mycket mer där, vad gäller detaljer kring det misstänkta brottet, som i och för sig specificeras som ”fickstöld”. Men notisen talar även om att Bredin var järnvägsarbetare, vilket bör vara anledningen till att han befann sig i Sollefteå, samt att han gick under namnet Grefve Piper!