Finnekumla och förfäder
Med kameran riktad rakt österut, stående på vägen som går mellan husen på Ön i Tärby. Utsikt mot Backagården i Finnekumla, Rångedala. Backagårdens gula bostadshus skymtar mellan träden.
Den 25 april 2016. Det har kommit snö under de senaste tre dagarna, trots tiogradig värme och sol. Nyss litet snöhagel under den första klippningen av gräsmattan. Klockan är nästan åtta på kvällen och i öster lystes Finnekumlas åsrygg upp av den nedgående solen. Innan löven spruckit ut går det att se härifrån till den närmsta av Backagårdarna; det gula huset skymtar fram litet grand på bilden.
På just den Backagården föddes min farfar Paul och det var därifrån han och hans familj flyttade 1938 eller -39, hit till gården och huset ”i Önne” där jag nu bor.
På tre generationer har vi på fädernet därmed rört oss 1170 meter. Min farfars far, Linus Jansson var emellertid en långfarare; han var född i Od (1,6 mil norr om Finnekumla) men mellan 1882 och 1897 bodde han i Chicago. Där tog han Hilda Carlsson till sin äkta maka; hon var syster till den dåvarande ägaren av den ”Öna Storegård” där jag nu bor.
1894 var Linus med hustru och barn hemma i Sverige en tid och köpte då Backagården på auktion efter att den förre – ytterst kortvarige – innehavaren av gården hade dött i slutet av föregående år. Där kan alltså ha funnits tid för Linus och Hilda att få besked om att Backagården skulle säljas, så att de hade denna affär i åtanke redan när de reste till Sverige. Kanske längtade Hilda efter hemtrakterna? Linus arrenderade emellertid ut gården och familjen for tillbaka till Amerika, gissningsvis för att arbetet på järnvägen gav en bra mycket bättre utkomst än vad en liten gård i Sverige kunde göra, och högst sannolikt hade de ännu kvar sitt hem i Chicago.
1897 dog emellertid hustrun Hilda hemma i Sverige, enligt husförhörslängden ”i Backagården” men om hon i praktiken bodde där, eller hos sin bror i Öna, [eller med Linus på granngården i Öna] kan vi nog ändå inte vara säkra på. Prästen anger i dödboken att hon ”säges hafva varit gift i N. Amerika”, vilket eventuellt antyder att hon denna gång kommit ensam till Sverige, eller möjligen att äktenskapsbeviset inte kunde uppvisas. Linus och Hildas lilla dotter var redan död. Hon ska ha varit 6 år gammal och måste ha dött en relativt kort tid före modern, men hon nämns inte i de svenska kyrkoböckerna.
Efter att jag skrev detta har jag erhållit dotterns dödsattest från Cook County Clerk, i Chicago.
[OBS: Här finns mer att komma tillrätta med: Linus var i Sverige när Hilda dog! Men varken Hilda eller Linus finns inskrivna i husförhörslängderna – hon står som död sommaren 1897 och Linus som inflyttad i Backagården, Rångedala först 1898. Men Linus inköpte diverse saker på en auktion i Larsagården, Tärby, redan våren 1897, alltså innan Hildas död. Hans adress på auktionskvittot är Öna. Enligt muntlig tradition bodde Linus en tid i ”Skafferiet” (norra gaveln) på Jaert (gärdet) d.v.s. Rupert Johanssons gård på Ön, det bör ha varit denna tid, innan arrendatorn på Backagården hade flyttat ut. Bodde han inte tillsammans med Hilda? Vissa uppgifter från USA behöver också tas i beaktande, men dessa är i skrivande stund inte till 100% utredda.]
Ett år efter att hustrun Hilda dött [stämmer inte, se ovan] for Linus hem och stannade sedan för gott i Finnekumla by. Där gifte han sig med sin arrendators brorsdotter, något som ska ha bestämts via en böneman. Olika uppgifter råder huruvida denne böneman var arrendatorn ”Alle”, d.v.s. den tillkommande makans farbror Alexander Johansson (f. i Hallebo, Hällstad 1841-06-29), eller om det var Linus kusin ”Josefsson” (Johan Josefsson, f. på Skattegården, Holmåkra, Od 1863-02-18).
Linus tillkommande maka var Hilma Johansson, dotter till Samuel Johansson i Sörgården, Finnekumla och bördig från Hällstad. Hon hade då redan en 13 år gammal son, Arvid, vars far ska ha varit en ”Håkansson i Dollebo”. Arvid står som ”o.ä.” i de äldre kyrkoböckerna och på den tiden var det säkert inte lättare än idag, varken att vara ensamstående mor eller att hitta en make när det fanns ett ”oäkta barn”.
Arvid tog sig namnet Söderberg (efter Sörgården gissar vi) och blev en välkänd predikant och pastor inom Evangeliska Fosterlandsstiftelsen.
Sammanställning av laga skiftes-handlingar, husförhörslängder och köpebrev för omtalade Backagård: Backagården 3 64dels mantal (Linus gård) historik
Det var just Rångedala – Finnekumla Smedsgården som jag för många år sedan löste gåtan med mormors farfars släkt. Kul att se att du har intresse av den !