Skafteskiutning – Skaft och skötning

I protokollen från 1670-talets tingsrätt i Ås (med flera härader) i Västergötland återkommer, som en av de sista punkterna vid varje tillfälle, rubriken SKAFTESKIUTNINGH – åtminstone är det vad jag tror att det står – och jag antar att det är de två orden SKAFT och SKÖTNING som bildat denna sammansättning.

Se inlägg kring Stora Västergårdens skafteskiutning i Varnum (trol. lika med Stora Västgötagården).

Skaft beskrivs i SAOB som genom skafthållning erhållen fasta (alltså lagfart), på en egendom.
”I alla jordesaker, där jord … såldes, byttes, bortgavs etc., måste alltid vara tolv fastar, som … fäste kontraktet med påhållande på skaft av något gevär (dvs. vapen) eller någon stav. JStiernhöök (c. 1675)”

Slutledet skiutningh ansluter eventuellt till skjutning (skaftskjutning) men mer uppenbart till skötning (jmf gårdsnamet Skötting eller Sköttning). I Sundals härads dombok skriver man just så: Skaftskiöttning.

SAOB uppger att SKÖTA (verb 5) ursprungligen var att symboliskt lägga en handfull jord från egendomen som skulle överlåtas i en flik av mottagarens mantel eller kappa och därigenom bekräfta överlåtelsen. De kopplar ordet till substantivet SKÖTE (4) som definieras som en flik eller ett veck på klädesplagg: det veck eller påsliknande utrymme som bildas ovanför gördeln på framsidan av (vid,) gördlad klädnad eller som bildas mellan benen hos en sittande person av framsidan av ett ned mot eller över knäna hängande klädesplagg.

Jag hittar dessvärre i SAOB:s text ingen källa till den symboliska handlingen, att lägga en handfull jord i en flik av köparens klädesplagg. Om det inte finns beskrivet i någon samtida källa, att överlämnande av jord verkligen företogs, kan man ana en efterhandskonstruktion. Ligger det inte närmare tillhands att ansluta till verbet SKÖTA (verb i SAOB:s betydelse nr 4), d.v.s. att sköta och ta hand om jorden, eller – med snarlik innebörd – att överlämna den i mottagarens sköte, till hans skötsel, i hans hägn och vård?

År 1642 finns enl. SAOB en nedteckning av ordet Skösslebreeff (istället för skötebrev el. skötningsbrev); det upptas som ett eget uppslagsord, med den normerade stavningen SKÖTSLEBREV. Ett citat rörande samma ord återges även under uppslagsordet SKAFT (C): ”Godsen … biudes … opp åå Tingen, förste, annan och tredie gången, och tages så skafft och Skösslebreeff (dvs. skötebrev) opå, att beskönia laga fånget medh. RARP 3:271 (1642)”.
En anslutning till skötsel ligger här, med det inskjutna l:et, än närmare tillhands, för mitt nutida språköra – det är också ett av de tre förslagen för ordets ursprung som SAOB ger.

SAOB återger ett uttryck från 1553: ”skaffth och skiöttningh”, så uttrycket skaftskjutning – eller kanske rättare skaftskötning – från Ås härad ligger inte långt borta, även om det saknas i Svenska Akademiens Ordbok.

Kommentarer? Vet någon varifrån SAOB:s uppgift om jord i klädnadsflik ursprungligen härrör?