Hr Johan Tveth, kyrkoherde i Rångedala
Avskrift från mål vid hösttinget för Ås härad 1726. Göta Hovrätt – Advokatfiskalen Älvsborgs län (P) EVIIAABA:645 (1726) Bild 783 (AID: v377288b.b783, NAD: SE/VALA/0382503)
10. Kyrkoherden i Rångedala ärevördige och högwällärde Hr Magister Johan Tveth … instämmer Olof Swensson i Bredared [antagligen byn Bredared i Rångedala, eftersom detta rör Ås härad] för oqwädens ord på allmän Sockenstämma, uti aug månad sidstwekne bestående af det ordet Bondeplågare så har likwäl bemälte Oluf eij Kommit tillstädes, utan låtit andraga sitt laga förfall, gienom det han med en yxa sig Kommit att skada, att han nu eij förmått till Tinget sig inställa, hwarom han och låtit insinuera sine skriftelige attester och bewittnade ; fördenskull och i anseende till detta hans förfall, giordes anstånd med sakens änteliga afslutande, in till deß han här utinnan lagligen inkallad, förekommer.
Hr Magistern förer ingen till Gudz Kyrka eij heller kan han hjälpa sig dit själv
11. Kyrkoherden i Rångedala ärevördige och höglärde Hr Magister Johan Tveth, kärade till Måns Svensson i Boarp, för oanständigt utlåtande vid undersökning Rörande om salig Hr kyrkoherde Winges innestående pastoralier, bestående i de orden: Nåde oss om wij intet skulle erfara bättre än Prästerne, som H:r Magistern skolat inhämtadt efter andras[?] Berättelse, här till nekade Måns högeligen, att han sådane ord fällt, utan det varit ett samtahl om smörskatten, och som H:r magistern den samma 2:ne gånger skolat fordrat av Måns Svensson i Gunnegården har Sven fällt desse orden: att Hr Magistern förer ingen till Gudz Kyrka eij heller kan han hjälpa sig dit själv; hwarföre Tingz rätten Resolverade, det för Måns i anledning det 43 cap: Tingmb [tingsmålsbalken*]: För detta oanständiga utlåtande plickta sina 3 mkr smt, samt giöra H:r Magistern och Kyrckoherden offentlig afbön.
* Tingsmålsbalken Cap XLIII (från Magnus Erikssons Landslag): Gör nokor merkelikit oliudh a tinge for raettenom , böte VI öra rettarens ensak. Bannar nokor androm oppenbaarlica for raettenom, trugar vsaegir eller liugara kallar, böte XII öra til treskiptis**. § 1 Kallar oc nokor annan oquaedins ordh meth hastogo modhe, huat thet haelzt aer, thet a hedir gaar eller aero, böte III mark til treskiptis om han sin ordh genast raetter eller jgeen kallar; vil han sik ey raetta for aen han aff tinge gaar, böte epter thy orden aero, som fore skils j balke tessom; valdfester han ey a sama tinge, tha sökis the bruth wth som annur, oc ökis sak hans meth fierdungs boot oc ransakin VI men the a tinge waaro om thet oquaedins ord waaro eller ey, oc om han thet giorde aff hastogo modhe eller laange wraekt. // Lagtext kopierad från Göran Ekbergs hemsida om Sköllersta: https://www.gorek.se/skollersta/ting.htm (hoppas du inte tar illa upp).
** Treskiptis som omnämns i texten innebär ”i tre delar”: en til Konungen, en til. Häradet och en til Målsäganden.
I målet ovan från 1726 förekommer en Herr Magister Johan Tveth. Han tillträdde som pastor i Rångedala 1723 och blev senare kontraktsprost. Warholms herdaminne innehåller följande intressanta text om Johan (Johannes) Twet:
Mag. Johannes Twet, son av prosten Andreas Twet i Hassled, f. i Skara 1680; blef student i Uppsala 1700; magister 1710 och prestvigdes samma år till krigspredikant vid Westgöta kavalleri; ”multis interfuit præliis, secutus castra comitis Stenbock.” [Det betyder ungefär: Han deltog i många strider, följande greve Stenbocks läger.] Efter kapitulationen i Tönningen 1713 fick han gå hem; men under öfverfarten till Sverige var han nära att som en annan Jona blifva kastad i sjön. Ty han såg nog svart och besynnerlig ut, hvarföre sjömännen trodde att han var orsaken till den storm , de måste utstå. Genom skänken af en silfversked, som hans mor nödgat honom att taga med sig, vann han dock skepparen på sin sida, och denne kunde med möda stilla skeppsfolket, så att han slapp undan med lifvet. Då han till fots, med sitt bylte på ryggen, ankom till Kalmar, anmälde han sig till äktenskap med jungfru Christina Kullberg hos hennes föräldrar, som der bodde. Hon hade en längre tid varit i Hasslerör, såsom eget barn upptagen af inspektor And. Michelsson, så att Twet kände henne förut. År 1719 fick han af bisk. Svedberg fullmakt på Thorsö pastorat och reste dit att predika prof. Efter gudstjenstens slut framträdde lagman Liljegren på Skeberga och sade till honom: “tack för god predikan, hr magister; men vår pastor blifven J aldrig, utan resen till biskopen och gifven honom sin fullmakt åter; ty vi viljom hafva hr Jon. Bjerman till kyrkoherde.” Genom samme lagman Liljegrens besvär gick T. miste om denna lägenhet *) ; men befordrades i stället till pastor i Rångedala 1721; tillträdde 1723; blef vice kontraktsprost 1741 och ordinarie dito 1743. Han dog hastigt d. 30 nov. 1748, och berättas ej utan orsak, att han blef strypt öfver stugu tröskeln af sin son Anders. Han hade samma dag predikat och var nyligen hemkommen. — ”Vir eruditione clarus.” [Det betyder: ”En man med stor lärdom”.]
Gift 1718 m. Christina Kullberg från Kalmar. Deras söner kommo icke vida. Anders f. 1725, blef vansinnig och dog i Skara hospital 1772. Johan, apologist i Skara. Peter, kollega i Wenersborg. Lisa, död 1775, gift med major Frans David Sinclair på Solberga.
* ) Emedlertid hade en annan blifvit utnämnd vid regementet och ville tränga honom äfven derifrån.