Giör der aff huadh tusend dieffler du wilt!

Rubriken, ”gör därav vad tusen djävlar du vill”, är orden som ”Måns i Skog”, svarade den kvinna han gjort med barn, när hon försökte avvisa honom från ännu ett lägersmål och frågade vad hon skulle ta sig till med sig själv och det hon bar på. Ärendet togs först upp i Ås häradsrätt 1618-09-18 på gården Öjelunda i Kärråkra (ej avslutat den gången).

Framsteltes för Rette ett quinfolck Elsa Anders dotter [Elsa Andersdotter] be[nemp]d, huilken war beskylt före, att hon skulle haffua låtit sigh belägre, aff Måns i Skogh [Måns i Skogen, Kärråkra], dett [vilket] hon eij neeka kunde.

Och då spordes henne till, huar samma foster war bleffuitt som han medh henne affladhe. Der till Swarades, att hon dy werr [tyvärr], dett förgiortt hade, I så måtto, att om lögerdagen hade Måns i Öielunda [Måns i Öjelunda, Kärråkra] skördehielp, då war Måns i Skogh medh där, då war hon borte och skulle reede vp hans säng i ett härbergh. I dett samma kom han dijtt, och skulle läggia sigh, och sade till Elsa: ”Du skall liggia hos migh”. Då suaradhe hon, ”Gudh nådhe migh. Jagh haffr alt för mycket legatt hos Edher”.

Medh dett samma feck han fatt på henne och slogh henne omkull, medh dett samma slett [slet] hon sigh ifrå honom, och sadhe: ”Huar skall Jagh nu göra aff migh, eller dett Jagh nu går medh[?]”.

Det till suaradhe han: ”Giör der aff huadh tusend dieffler du wilt, dett kommer inthett migh wedh”.

Och der effter begynte hennes syster hustru Karin, den hon då tiente, att få en ondh aggh till henne och sade till för[benemp]de sin syster Elsa: ”Du äst wißerliga medh barn”. Det till hon neekadhe. Då hadhe hon fram en hustru der i byn, som war Kommen från Löse, Malin Jons [Malin, Jons hustru el. dotter? i Löse] be[nemp]d och hon ransakade och målkade miölk vtur brysten på för[benemp]de Elsa, och sade: ”Du äst wißerliga medh barn”. Dett hon och för henne neekadhe hårdt, men denna Malin sadhe: ”Dett hielper inthet nei, du äst medh barn”, och badh dem achta henne, och dett war om tisdagen.

Och som hennes syster Karin bekende, att om onsdagen der effter bittida om Morgonen, war hon vppe och bakadhe, och sade till Elsa: ”Statt vp och hielp migh att wrida degen! [vrida degen?]”. Och Elsa sadhe: ”Jagh orkar inthet”. Då swaradhe Karin och sade ”Stat vp och hielp migh att arbeta, du bliffuer werre wedkommen, innan du bliffier skild wedh din börda”.

Medh dett samma som bakatt war Kallade hon folkett vtur gierdet hem till att få sigh maat, och dee gingo till bordett. Och ropadhe Karin till Elsa: ”Kom medh och få digh maat!” Då suaradhe hon: ”Jagh orkar inthet äta, Jagh haffuer så ondt i mitt huffuudh”, och när måltiden war hållen gingo dee åter i gierdett igen, och lote henne bliffua liggiandes, och när dee komme hem igen till middagz måltiden, hade hon då mört [mördat] barnett, och lågh på vgnen*, och ingen wiste der aff men hon allena.

[* Ugnen avser inte bakugnen, utan snarare utrymmet mellan murstock och tak, det som på västgötska kallades ”påommen”, eller någon liknande konstruktion av värmelucka. Där höll sig värmen länge efter att det eldats. I Styrsös äldsta bevarade hus finns en variant med en öppning längre ned än de jag själv sett: https://www.hembygd.se/styrso/artiklar/styrsos-aldsta-hus].

Och då sporde åter Karin henne till: ”haffuer du altt så ondt?”. Då suaradhe Elsa: ”Jagh tenker dett bliffuer well bettre medh migh till Morgons”*.
[* Observera att ”till” styr genitiv: ”till morgons”]

Om Lögerdagen der effter gick Månses syster Märeta [Märta eller Märit, Måns syster] i herbergett och sågh att der war wått på Gullfuet, och Kom inn, och sadhe till Karin. ”Gudh rådhe wäll, huru dett står till medh Elsa, där är så wått på gulffuett i herberget!” Då gick Karin, och togh sin gårdquinna Ingell [Ingela, gårdskvinna i Kärråkra] med sigh och ginge in i herbergett, och såge sigh om, och funne barnet der liggiendes, och litett höö pålagt. Och wijste der strax budh effter Måns och Swen, hans gårdbo [Sven, gårdsbo i Kärråkra]. Och dee kommo hem och finge see huru dett war. Då gick Karin och ropadhe effter Elsa, och badh henne komma hem och gålra hamp [gallra hampa = att taga bort de icke fruktbärande stånden, d.v.s. hanplantorna av hampa] med sigh, och då hon kom heem sadhe Karin till henne: ”Äst icke du den som haffuer lagdt dett barnett där, gack och hör huadh Måns och Swen haffua att seia digh”, och då måtte hon bekenna sin skam och syndh, och när hon hadhe dett bekiendt, drogh Swen till Landzmannen [Länsmannen] och gaff honom dett tilkenna, och Landzmannen drogh strax dijt och stelte henne i Starke borgen, Men effter att för[benemp]de Måns i Skogh nu icke war tilstädes, Vthan war dragen till Löse marknadh [Löse marknad], att förskaffa sigh huadh han till sin nödtorfft behöffua kunde, Bleff derföre medh domen Vpsatt till neste tingh.

Målet togs upp nästa ting, men innehåller i huvudsak samma berättelse och samma vittnesmål, med skillnaden att även Måns nu fanns på plats. Efter att först ha nekat till det, bekände han ”efter lång förmaning och flitigt förhör”, att han känt till att Elsa var med barn, redan innan hon ”förgjorde” fostret. Avskrift i textfil nedan:

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *