Kristin Lavransdotter – några tankar kring nyöversättningen

Nedan följer anteckningar gjorda efter jämförelse av några brottstycken från tre versioner av Sigrid Undsets Kristin Lavransdotter. Den äldre reviderade svenska översättningen är från 1920-talet med revidering 1992. Den nya översättningen utkom 2016.

Funderingar kring hänsyn till rim, versmått och medvetna drag av gammal stil i originalet (som nu går förlorad).

Gamla översättningen
1921-23 av Teresia Eurén,
rev. 1992 av Tore Bouveng

Sko, sko hirdmans häst.
Hur ska vi sko den bäst?
Järnsko, järnsko höves hirdmans häst.

Sko, sko jarlens häst.
Hur ska vi sko den bäst?
Sölvsko, sölvsko höves jarlens häst.

Sko, sko kungens häst.
Hur ska vi sko den bäst?
Gullsko, gullsko höves kungens häst.

Nya översättningen
Gunn-Britt Sundström
2016

Sko, sko hirdmans häst.
Huru skulle vi sko den bäst?
Järnsko höves hirdmans häst.

Sko, sko jarlens häst.
Huru skulle vi sko den bäst?
Silversko höves jarlens häst.

Sko, sko kungens häst.
Huru skulle vi sko den bäst?
Gullsko höves kungens häst.

Observera…

  • att ”Hur ska vi sko den bäst” (sex stavelser) har blivit till ”Huru skulle vi sko den bäst” (åtta stavelser).
  • att den inledande upprepningen, i sista raden av varje strof, har avlägsnats i nyöversättningen.
  • att ”silversko” bryter av med sina två stavelser, och inte passar in i versmåttet.

Ytterligare exempel (ur Brudkronan):

Gamla översättningen
1921-23 av Teresia Eurén,
rev. 1992 av Tore Bouveng

Minnens I, danadrottning,
den sommardag
I fördens ut av Sverige
dem danskom till behag?

Nya översättningen
Gunn-Britt Sundström
2016

Minnes ni, Danadrottning,
den sommarstund
ni fördes bort från Sverige
till Danmarks land?

Den sista versraden har ett annat antal stavelser och rimmar inte i nyöversättningen (jag har i skrivande stund dock inte kontrollerat denna strof i det norska originalet, så det är med det förbehållet jag skriver detta).

Som även synes ovan, går en del av skenet av äldre språkstil förlorat i den nya översättningen, liksom den närhet till norskan som man i den förra översättningen vinnlagt sig om genom att behålla norska ord som redan då var ålderdomliga eller bygdemålsfärgade i svenskan, kanske mest tydligt i det frekventa användandet av ”slik” (sådan) i Euréns översättning.

Att skriva ”ni” i en dikt som ska föreställa medeltida, är rent felaktigt. Uppenbarligen tror man idag inte att läsarna kan tillägna sig en normal svenska och därtill lära sig något om äldre stil och grammatik på köpet. Konstruktionen ”Minnens I” borde dessutom vara känd från berättelsen om Håtunaleken (som jag vet att även skolbarn av idag får läsa om).

Kommateringen är  i den nya översättningen ofta satt ur spel. Inte ens vid naturliga pauser för bisatser har man behagat att sätta ut kommatecken. För exempel, se texterna längst ned (märk t.ex. meningen som avslutas med satsen ”innan han satte ned henne i gräset”, och jämför med upplevelsen av de äldre texterna, där satsen föregås av kommatecken).

Jag ser inte vilket behov den föreliggande nyöversättningen skulle kunna tillfredsställa – som inte redan tillgodosetts i den förra – och får den heller inte att gå ihop med översättaren Gunn-Britt Sundströms egen uttalade rädsla för att stilkänslan hos dagens läsare är på väg att försvinna (intervju i DN 2016-09-17). Genom att förenkla språket och ta bort en del av de nyanser som gjorde Euréns översättning så vacker och passande, är detta tyvärr just vad Sundström själv bidrar till – kanske har hon haft ovettiga förhållningsregler från förlag e.d., men det framgår inte.

Nedan följer en och samma text från tre olika utgåvor av Kristin Lavransdatter / Lavransdotter (del 1, Brudkronan):

I skrivande stund är det oklart för mig hur pass moderniserad den norska versionen är.

 

Andreas Jansson 2017
Kommentera gärna nedan.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *