Om sina 60 år
I kyrkoböcker och handlingar från forna tider får man ofta lära sig ord som sedan länge fallit i glömska – inte minst i bouppteckningar där djur och husgeråd beskrivs i detalj. Jag stötte nyligen på en utdöd meningskonstruktion som förvånade mig. Orden som sådana var helt ordinära och beskrev endast personernas ålder i en vanlig dödbok (Alboga C:1); det som var nytt för mig var att man lät den dödes ålder föregås av orden ”om sina”, t.ex.: ”Lars Biörbo om sina 75 åhr”.
Andra dödsnotiser från samma sida innehåller varianter på denna meningsbyggnad:
Anders i Kortered wid sina 40 åhr [”vid” låter nog mindre konstigt än ”om”…]
Anders Andersson i Högsättra en gosse om 12 …
H[ustru] Gundla i Lilla Bruse om 70 åhr [… och endast ”om” låter heller inte tokigt]
H[ustru] Eli i Elfvastorp om sina 60 åhr
Vid sökning medelst välkänd sökmotor visade det sig finnas tämligen gott om exempel på formuleringen ”om sina X åhr”, men det rör sig så gott som uteslutande om avskrifter av domstolsprotokoll och andra handskrifter från 1600- och början av 1700-talet.
Exempel:
Een gammall och uthfattig Änkia, hustru Malin Nilsdotter wid nampn, om sina 95 åhr, som är mycket bräckeligh, bewilliades, att […] få åtniuta till underhålld […] sex mark Kopp:rmt om Månaden.
Källa: http://runeberg.org/mjfattig/0053.html
Elsa Thomasdotter i Karhulax een Flicka om sina 14 Åhr, förekom nu och beswäradhe sig öf:r Coadjutorens här i Sochnen Wällärde H:r Martini Machalenij hustru Margetha Jacobzdotter, som […]Källa: http://www.helsinki.fi/ylioppilasmatrikkeli/henkilo.php?id=1770
[…] till rettelse för des efterlemnade Barn, sonen Jöns om sina 14 åhr dottern Anna om sina 12 och Jacob om sitt 9 åhr gambla.
Källa: http://tyrbo.com/slaktdata/p3e7a228a.html (bouppteckning)
Innebörden är sannolikt inte konstigare än att personerna är just så gamla; det råder ingen tveksamhet om åldern, d.v.s. ingen koppling till om i betydelsen (runt)omkring.
Genom språkbankens samlingar lyckas jag i tryckt litteratur hitta något enstaka exempel på ”om sina X år”, hos C. J. L. Almqvist:
– Och jag, som tog dig för en person om sina nitton år allenast, hvilken ännu icke passerat graderna.
Almqvist, C J L; (1850); Det går an; http://litteraturbanken.se/#!/forfattare/AlmqvistCJL/titlar/SamladeVerk14/sida/155/etext
Då är vi alltså framme vid 1800-talets mitt.
Även om det som synes finns en hel del förekomster av konstruktionen ifråga har jag svårt att hitta uppgifter om dess ursprung.
Det är för övrigt just kombinationen av ”om” och ”sina” som får det att låta besynnerligt i dagens öron. Om man skulle skriva ”en man om 20 år”, ser det inte alltför konstigt ut. Det är också den meningsbyggnad som SAOB tar upp under uppslagsordet OM (prep):
42) för angivande av ngts omfattning l. storlek l. mängd l. vikt l. värde o. d.; […] – särsk. för angivande av ålder. En Man vm 80 år. UpplDomb. 5: 72 (1576). En ung man om tjugo år. AHRENBERG StRätt 107 (1899). Källa: §42 på sidan http://www.saob.se/artikel/?show=om&unik=O_0569-0134.pN1H&pz=3
(Man skulle dock eventuellt idag hellre tala om en ”man på 22 år”.)
Jag kan mycket väl ha missat det, men jag lyckas inte hitta något om ”om sina … år” i SAOB.
I Språkbankens digitala samling av äldre svensk tryckt litteratur, ”litteraturbanken”, finns idag (augusti 2016) 131 exempel på sammansättningen ”sina [grundtal] år”. De föregås emellertid ytterst sällan av ordet ”om”; det enda tydliga exemplet av om sina … år är det från Almqvist ovan.
Konstruktioner med endast sina … år (som ej föregås av om) ser helt normala ut t.ex.:
Men han var hopplös, ty han nalkades nu sina sjuttio år, och hans gamla maka drogs med en tärande lungsot […]
Utöver Almqvist påträffar man i litteraturbanken även en avskrift av ett brev av ”Rääf” (sannolikt den välkände ”Ydredrotten”). Även om detta exempel från början är en handskrift, liksom de inledningsvis nämnda kyrkoböckerna och domstolsprotokollen, är det liksom Almqvists exempel ovanligt sentida. Rääf och Almqvist var för övrigt ungefär jämngamla – födda under 1780- respektive 90-talet. Man kan även ha i åtanke att Hr Rääf var en mycket beläst man som arbetat på riksarkivet och hade gamla seder och bruk som specialintresse:
Vad jag genom mina sökningar och funderingar kommit fram till är inte mycket mer än att konstruktionen har förekommit, att ”om sina X år” skorrar i dagens öron – åtminstone i mina egna och mina vänners – samt att de enskilda orden ”om” och ”sina” utan problem följas kan av ett grundtal som anger ålder, även idag.
Jag trodde ett tag att ursprunget kunde vara tyskt, och gav ”Um seine 21 Jahre” som exempel, men vid närmare granskning av några sökträffar (nu 2019) tycker jag inte att de tyska meningarna verkar vara uppbyggda på ett sätt som skulle påvisa ett samband.