Ågården, Varnum 1615

Vid tinget för Ås härad den 3 juli 1615 – hållet i Falskog, Rångedala – framkommer att Arvid Håkanssons arvingar, en syskonskara bestående av fem systrar, säljer sin fädernegård Ågården i Varnum till Anders Svensson på samma ort.

En av systrarna, Elin Arvidsdotter, är mycket sjuk, och därför inte på plats, om jag tolkar texten rätt. Hennes del i gården förblir därför oskaftad tills hon kan komma till tinget, men om hon inte kan komma tillstädes – hon tycks ligga inför döden, eller i svår sjukdom, då ska hennes del ändå betraktas som bortskaftad tillsammans med de andra delarna.

Kom för rette Per i Ågården i Huernum [Per i Ågården, Varnum] och Lars ibm [Lars i Ågården, Varnum] fulmyndige på Anderses hustrues i Apelbergh [Anders i Apleberg, Murum] Sißela Arfuidzdotter [Sissela Arvidsdotter i Apleberg, Murum] så och på sammas systrars, Karins [Karin Arvidsdotter], Gunillas [Gunilla Arvidsdotter], Brittas [Britta Arvidsdotter] och Elin arffuidz döttrars [Elin Arvidsdotter] wegnar och stötte och skafftförde ifrå dem alla, och allas deres effterkommande arffuinger alla deres arffparter, uthi Arffuids Håkonßons gårdh i Huarnum [Arvid Håkansson, Ågården, Varnum], och till Anders Suenßon ibm [Anders Svensson, Ågården, Varnum] och hans effterkommande arffuinger till ewerldelige ägor och niuta bruka och behålla medh alt dett som till för:de parter tilförne och medh rette aff ålder tillegat haffuer, inget wndantagandes aff deß tiläger. Och haffua der för deres arffparter wpburitt N.[Nämligen] hustru Sißela och Karin Oxar - 3 st:r pnnr - 5 dah:r och en geet. Gunilla, pnnr - 12 dah:r och en geet, Brita pnnr - 8 dah:r walman [vadmal] - 8 alnar, en geet och en Tiur. Så haffuer dee och på sin systers Elins wegnar wpburit i hennes fråwaro Effter dee icke weete antingen hon leffuer eller dör Oxar - 2 st:r, der medh dem well åtnögdes, och ärr för:de parter lagbudne och ståndne effter Suerigis Lagh, doch ähr Elins arffpart oskafftat till deß om hon kan komma Sielff tilstädes, huar och icke*[,] då skall den parten medh dee andra wara bortskafftat effter[som] derföre ähr skääll giffuidt.

* "Var och icke" är ett fast uttryck (även varicke) med betydelsen om inte. Betydelse enl. SAOB, uppslagsordet var (adv).

Källa: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Älvsborgs län (P) EVIIAAAB:2 (1613-1623) Bild 1080 (AID: v190165.b1080, NAD: SE/VALA/0382503)

Med skrivningarna kring Elin framgår det någorlunda tydligt att det var en fysisk ritual kring skaftandet, som alla säljarna skulle utföra, på plats inför tinget. Vi befinner ju oss trots allt i början av 1600-talet, så det är inget att förundra sig över, men de exakta handgreppen och vad som sades är nog inte beskrivna i text, ej så här heller.
Under århundradenas lopp har den fysiska ritualen för skaftandet kommit att ersättas av en signatur på ett papper, men på 1600-talet var det ännu en ed, där säljare och köpare (eller företrädare för dem) höll på skaftet – troligen till ett vapen, svärd eller spjut nämns i forskningen – och kanske högt sade efter några ord för att bekräfta överlåtelsen. Med tiden framkommer förhoppningsvis något dokument där det exakta förfarandet beskrivs bättre.
Inger Larsson ska ha beskrivit begreppet i en avhandling (som jag ännu inte läst) och vilka förstahandskällor det finns för seden att skafta:
2001 Svenska medeltidsbrev. Om framväxten av ett offentligt skriftbruk inom administration, förvaltning och rättsutövning. Sällskapet Runica et Mediævalia. Stockholm. 272 s.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *